tisdag 2 juli 2013

Grus

Jag är inte mycket för att så fröer, jag tycker inte det brukar lyckas nåt vidare. Eller så är jag helt enkelt för lat. Men ofta fixar växterna det själva, och det gillar jag.
Speciellt bra sår de sig i mina grusytor, här är det fjorårets minipenséer, är det inte sött? Men även jätteverbena, blåtåtel, bolltistel, solhatt, anisisop, hasselört, blåklockor, lavendel, digitalis, aklejor självsår sig ymnigt. Och jag tackar och tar emot. Men som vanligt gäller det att ogräsrensa försiktigt, med glasögonen på!
En ny bekantskap för mig är svartlöken, Allium nigrum. Och den ger verkligen mersmak, riktigt snygg. Den är inte lika elegant och ståtlig som A. `Mount Everest´, men å andra sidan kanske inte lika kinkig. Mount Everest är ganska opålitlig, första året går det bra, då blommar alla lökar jag har planterat. Men åren efter kan det vara lite si och så med blomningen.

Riktigt härliga trädgårdsdagar nu, växlande molnighet och strax under 20 grader. Perfekt för solstolen! Och njutning, för det är ju såååå vackert nu. Också...

2 kommentarer:

  1. Ha, ha, känner igen mig i det där med frösådden, det andra alternativet menar jag. Är helt klart för självsådd. Vilken fin bild på minipenséerna, de kan man ju bara inte motstå. Allium är jag väldigt förtjust i, trots att jag bara fick en ynka boll denna gång. Då kanske svartlöken är ett säkrare kort.

    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Vad olika vi är , jag blir förtvivlad över alla frösådder i stenmjölet.Jag rensar och rensar, en del plockar jag upp och krukar.
    Så fin svartlöken är.
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera

Så kul att få en hälsning från dig, tack! /Katarina