Trädgårdens gosedjur

Nä, det är inte mördarsniglarna jag menar, utan de ulliga, gulliga lammöronen så klart!

Tänk att jag tyckte att lammöron var fula, ja nästan lite äckliga, i början av min ”trädgårdskarriär”. Jag gillade inte alls de där ludna bladen.

Men nu, nu är det minsann annat ljud i skällan. Nu är det en av mina favoriter (ja, de är många) och jag vill ha mer och fler. Stora mattor helst. Men som vanligt när det gäller silvriga växter är kärleken inte helt besvarad. Kanske är det `Silver Carpet´, som är sparsam med blomningen, som är extra känslig för vinterfukt. Jag har tidigare år tyckt att `Cotton Boll´ har klarat sig bättre, i våras var jag dock inte så säker på det längre, den såg ganska skruttig ut. Men, peppar peppar, den har faktiskt kommit igen och är nu helt till belåtenhet. `Big Ears´ är den som klarade den senaste vintern bäst.

Big Ears

Som vanligt klipper jag bort blommorna, de är egentligen helt OK men bladen är ännu finare och klipper man bort blomman tycker jag bladen blir extra fina.

Cotton Boll

Men jag har ju riktiga gosedjur i trädgården också, här är det Pipen som luktar på blommorna. Han verkar tycka att de doftar helt OK.

Torrt, torrt, torrt

Och hett, hett, hett. Precis som förra sommaren har det inte regnat en droppe under hela juli. Jag klagar inte, hellre det än det dagliga regnandet vi hade för två år sedan. Men jag hade inte tackat nej till en dag (eller ännu hellre en natt) med stilla regn nu. Rejält varmt är det också, upp mot 30 grader.

En som trivs med värmen är kaprisen som får en sådan här fin blomma om man inte skördar knoppen. Och eftersom den bara har fått tre knoppar tyckte jag inte det var lönt att lägga in. Men nästa år kanske?

Den röda kvannen som är ny för i år verkar också trivas, men jag hoppas den blir högre nästa år.

Den samsas med fänkål och jätteverbena.

Men var har mina fina anisisopar tagit vägen??? Det finns bara någon fjösig liten planta kvar i prärierabatten och några frösådda i gruset. Det var speciellt den lila `Black Adder´och den vita `Alabaster´ jag var särskilt förtjust i. Grrr. Är det lönt att köpa nya?

Men solhattarna, dem kan man lita på. Frösår sig i mängder och kommer tillbaka år från år. Min nya favorit är den enkla och lite glesa E. pallida.

I natt blir det en tropisk natt, dvs temperaturen går inte under 20 grader.

Ligusterklot

Odlingslotten som vi skaffade för 2 år sedan är väl inte direkt vacker, men ack så användbar. Och som det växer där!

Första året planterade jag en massa billiga (5 kr/st), barrotade ligusterplantor. Först hade jag tänkt att ha dem som häck runt lotten, men när buxbomssvampen slog till började jag klippa dem i klotform. Och hjälp vad de har vuxit! De är redan efter bara 2 år runt 40 cm stora och supertäta och fina. Och ändå har jag inte varit speciellt noga med att klippa dem ofta och lite, utan de har fått växa ganska mycket mellan klippningarna. Jag har dem i reserv om det värsta skulle hända buxbomen, och det känns skönt. Men kanske måste jag flytta hem några redan nu, de är ju så fina.

Här finns även en massa självsådda fröplantor som jag inte får plats med hemma; t ex blåverbena, Verbena hastata.

Men alla har jag inte flyttat medvetet, de har bara kommit, som kungsljusen, både franska och vanliga.

Och en 2 meter hög mariatistel med ursnygga blad. Mariatistel har jag bara haft i trädgården vid ett tillfälle och det var flera år sedan. Jag har inte sett några på lotterna i närheten så man kan verkligen undra var det fröet kommit ifrån.

Lavendeln blir fin för här är det helt öppet och inget som skuggar.

Även en del ätbart får plats, som den goda cossallaten Little Gem.

Nu har vi ett underbart högsommarväder med sol och runt 25 grader. Och vilka kvällar!

Surreal. But nice.

Ja, så kom de då, en busslast australiensare. Så otroligt märkligt. Men så trevligt. Något att berätta för barnbarnen.

Vädret var på topp med strax över 20 grader och växlande molnighet. De strosade runt i trädgården i ca en timme och maken och jag hann prata med ganska många. Om klimatet i Melbourne.

Om Provence och Nicole de Vésian. Om myrten, som de var mycket intresserade av.

Om att använda helt vanliga växter i snygga kombos (dill är förresten en ny favorit, blomman är ju så snygg).

Vi bjöd på hemmagjord fläderblomssaft, iskall och kolsyrad, som jag tror föll dem på läppen.

Nu blir det solstolsläge ett bra tag framöver.

PS De ska köra den här turen även nästa år och reseledaren undrade om de fick komma tillbaka då. Ja, vad ska man svara? Man kan ju inte gärna säga nej... DS

Månadens favoritväxt - juli

Tack för alla härliga kommentarer på förra inlägget, ni är alldeles för snälla! Men det var en bra stärkning av mitt självförtroende inför visningen i nästa vecka, så det ska nog gå. På något sätt.

Besökarna kan i alla fall njuta av lavendeln, den är i sitt esse nu. Och lavendel måste vara min favoritväxt i juli. Tror jag.

Se fler fina favoriter hos Anna Vattenkanna!

Själv har jag också varit på trädgårdsbesök, hos Anna i Södra Sandby. Väldigt roligt och superinspirerande, som alltid! Det fixas, snickras, muras och planteras i alla hörn, kolla Annas (och hennes makes) alla projekt här.

Gardens of the white nights

Förra sommaren fick jag ett trevligt mail från ett australiensiskt trädgårdsreseföretag som undrade om de fick besöka vår trädgård på en trädgårdsresa nästa sommar. Fniss, tänkte jag, nu har de väl ändå fått solsting därnere, "down under". Men jag svarade, visst får ni komma, men vi har en väldigt liten trädgård och den är inte mycket att se.

Men jo, de ville komma i alla fall. Jag tänkte så klart att det där, det kommer aldrig att bli av. Men till min stora häpnad, och förskräckelse, fick jag i våras ett mail där man undrade om det var OK att de kommer den 17 juli på eftermiddagen, och hur mycket ville jag att de skulle betala (kolla beskrivningen av resan här). Svälj. Och nästa vecka är det dags. Svälj igen.

Oj oj oj, jag tycker det mesta ser tråkigt ut nu; nepetorna, salviorna, daggkåporna är alla nerklippta. Honungsrosorna  och schersminen är överblommade. Och prärierabatten och gräsen har inte kommit igång. Hmmm. Nåja, de kommer ju faktiskt inte till Lund bara för vår trädgårds skull, vi är bara "förband" till besöket på Maryhill. Och trädgårdsmänniskor brukar alltid vara trevliga. Det märkte jag inte minst idag när supertrevlige Claus Dalby kom på besök.

Han ringde på förmiddagen och frågade om han kunde titta in strax efter lunch. Gissa vem som fick fart att komma ur pyjamasen och hoppa i trädgårdskläderna...

TIPS: Trädgårdsvisning på Maryhill i helgen

I helgen är det trädgårdsvisning på Maryhill i Lund, kolla mer här.

Det är min mycket uppmärksamma granne som har hittat detta på en väl dold webbsida, tack Ingrid!

Grus

Jag är inte mycket för att så fröer, jag tycker inte det brukar lyckas nåt vidare. Eller så är jag helt enkelt för lat. Men ofta fixar växterna det själva, och det gillar jag.

Speciellt bra sår de sig i mina grusytor, här är det fjorårets minipenséer, är det inte sött? Men även jätteverbena, blåtåtel, bolltistel, solhatt, anisisop, hasselört, blåklockor, lavendel, digitalis, aklejor självsår sig ymnigt. Och jag tackar och tar emot. Men som vanligt gäller det att ogräsrensa försiktigt, med glasögonen på!

En ny bekantskap för mig är svartlöken, Allium nigrum. Och den ger verkligen mersmak, riktigt snygg. Den är inte lika elegant och ståtlig som A. `Mount Everest´, men å andra sidan kanske inte lika kinkig. Mount Everest är ganska opålitlig, första året går det bra, då blommar alla lökar jag har planterat. Men åren efter kan det vara lite si och så med blomningen.

Riktigt härliga trädgårdsdagar nu, växlande molnighet och strax under 20 grader. Perfekt för solstolen! Och njutning, för det är ju såååå vackert nu. Också...

En hemlig trädgård

Tänk att ha adressen Vårgatan. Lite avundsjuk blir man allt. Och det är inte bara gatunamnet man har anledning att avundas Eva och hennes familj.

För på Vårgatan finns en härligt grön oas, helt dold för omvärlden. 

Med stora gamla träd, spännande gångar, vajande bambu i massor (köpt på Blocket!), vackra uteplatser, snygga kombos, kilometervis med välklippta ligusterhäckar, genomtänkt rumsindelning mm mm

Och inget plottrande här inte, utan rejäla sjok eller stora fält med växter, helt i Ulla Molins anda.

Lugnt och vackert

Och så Evas alla stilleben, så snygga!

Tack snälla Eva för att vi fick komma och hälsa på i ditt gröna paradis! Och tack ni andra också, för en riktigt bra eftermiddag med mycket trädgårdsprat! Och en del hundprat, men det gick ju bra det också!

Titta på Evas egna bilder från Villa Vårgatan här.