Stipa tenuissima

... eller Nassella tenuissima som den ska heta nuförtiden, svansfjädergräs,
är även den en av mina många gräsfavoriter.

Men den är ack så svårflirtad, det är ovanligt att den överlever vintern här.

Den gångna vintern var emellertid så mild att det lyckades.

Den är så otroligt snygg när den böljar i vinden. Jag håller tummarna för fler milda vintrar (så klart).

I veckan har maken börjat bygga plank i tomtgränsen mot söder. Skönt att slippa den fula och glesa avenbokshäcken som stod där tidigare.

I dag har vi äntligen fått lite regn, det kom ca 6-7 mm. Men nu skiner solen för fullt igen från en klarblå himmel och vi har ännu en underbar kväll. På TV varnar de för ett hiskeligt lågtryck med blåst och massor av regn som täcker hela Sverige. Undrar om det kommer hit senare i kväll?

Utsikt från en frukostplats

Engelska trädgårdar i all ära, men att komma hem till sin egen trädgård efter en resa, kort eller lång, är ända det allra bästa, alltid lika skönt. Jag är en hemmakatt av stora mått.

Sitta på grusgården och äta frukost en ljummen sommarmorgon, blir det bättre?

Njuta av färgerna och surret från bin och humlor i den lila rabatten,

blänkande regndroppar, kvar från ett mycket blygsamt regn under natten, på mitt nya gräs tuvrör, Calamagrostis x acutiflora `Karl Foerster´, 

helt klart en ny favorit. Ja, man kan ha oändligt många favoriter.

Härliga sommar!

RHS Garden Wisley

Den första trädgården på vår lilla trädgårdsresa till sydöstra England var Royal Horticultural Societys trädgård Wisley, läs mer här. Med bl a stort växthus (the Glass House), alpinhus, långa perennrabatter, trädgårdsbibliotek (sevärt), shop med massor av trädgårdslitteratur (svårt att välja), enorm plantskola mm.

En jätteanläggning där man kan spendera mycket tid, vi orkade bara titta på en bråkdel. Det jag blev mest förtjust i var biblioteket, bokshopen och jättefjädergräset, Stipa gigantea, som förekom i många planteringar.

Ett gräs jag har försökt introducera i min egen trädgård, men än så länge har det bara fått blad och inga av de vackra havreliknande vipporna. Men än har jag inte gett upp, det överlevde ju vintern i alla fall.

Mer än två trädgårdar per dag är svårt att orka/hinna med tycker jag. Det beror så klart på hur stora och intressanta de är. Många av trädgårdarna öppnar dessutom först kl 11 och stänger kl 17, vilket också gör att det är svårt att hinna med fler än två. 

Fortsättning följer.

PS Jag måste säga det igen; vilket underbart sommarväder vi har, drygt 20 grader och soligt, jag älskar det! DS

Alldeles underbart. Och lite jättejobbigt.

Att vara på trädgårdsresa i södra England är underbart, vilka fantastiska hus och trädgårdar det finns!

Great Dixter, Christopher Lloyds (1921-2006) hem.

Men att inte ha med egen bil blev, precis som jag misstänkte, jobbigt. Jättejobbigt! 

Överallt fanns nurseries med fina växter till salu. Och jag som älskar att testa nya växter!

Nåja, kanske var det lika bra att jag var tvungen att behärska mig, jag har ju ganska fullt i trädgården redan...

Jag återkommer med fler bilder från resan en annan dag, jag har några stycken till...

Något av det jag gillar mest med England är att man verkligen tar trädgård på allvar, det är något viktigt och betydelsefullt. Och det stämmer ju!

Vädret både där och här är helt i min smak; drygt 20 grader och växlande molnighet. Skönt om man vill göra något (kanske klippa ett klot?) och lagom varmt för att ligga i solstolen och läsa. Böcker kunde jag i alla fall köpa (jag köpte faktiskt några växter också), bl a en bok om ormbunkar och en med en brevväxling mellan trädgårdsgiganterna Beth Chatto och Christopher Lloyd. Det blir nog inte fler klot klippta denna semester...

92... eller kanske 97?

Ja, hur många klot har jag egentligen? Första gången jag räknade blev det 92. Men andra gången jag gick runt och räknade kom jag upp i 97!

 Nåja, många är de så jag får mitt lystmäte av klippning. Ligusterkloten klipper jag flera gånger per säsong medan buxbomskloten får nöja sig med en frisering per år. Eller bara vartannat år, buxbomssvampen gör att jag är mer försiktig med dem.

Ute vill jag i alla fall vara precis hela tiden, tack vare rosorna är hela trädgården ett doftparadis. Mest bidrar honungsrosen, den har klätt in ett helt träd.

Korstörneträdet börjar bli stort, jag tror det är 7-8 meter nu. 

Vädret är betydligt bättre denna veckan, helt klart sommarväder, igår var det 25 grader. Så nu kan jag inte förstå varför jag längtade efter vinterjackan i förra veckan.

Tillägg: Jag har 97 klot (cirka) för att jag tycker de är snygga och för att jag gillar att klippa, det är inte ett dugg synd om mig som, jag njuter! Dessutom är en del väldigt små, bara knappt 10 cm i diameter, de klipper jag på 30 sekunder.