Inspirerad av en...

... grep. Ja, det måste ha varit min nya fina grep som inspirerade mig att ta itu med den gula rabatten. Som jag har gått och funderat på så länge. Rabatten med korstörneträdet, daggkåpor, iris, salvior, riddarsporrar och vita höstanemoner. 

De alldeles underbara blå irisarna. Underbara ungefär en vecka och sedan mest tråkiga resten av året (51 veckor!). Och jag vill ju många så att det blir en häftig masseffekt, vilket för med sig att det är en stor yta som ser tråkig ut efter blomningen. Och de mörkt lavendelblå salviorna som står så snyggt mot daggkåpan. Allt blommar ungefär samtidigt men sedan är det tomt. 

De oemotståndliga vita höstanemonerna. Som inte trivs hur jag än gullar med dem. Men de kan jag inte ta bort, de får en chans till, så jag testar att flytta dem. 

För i den täta, nästan ogenomträngliga, mattan av gulgröna, Waldsteinia ternata trivs de. Märkligt. Och jag trivs också med waldsteinian, som för det mesta är vintergrön. Så nu blir det en heltäckningsmatta av waldsteinia över hela ytan med många klot av buxbom, liguster och spirea. Så får jag användning för några av mina täta, fina ligusterklot som står på tillväxt på odlingslotten.

Och de vita höstanemonerna och lite annat som zebragräs och klematis `Arabella´ får vara kvar. 

Häcken av daggkåpor får vara kvar men plantorna behöver grävas upp och föryngras för de blommade dåligt i år. Daggkåporna blommar inte heller så länge men det är OK för där har man de fina bladen kvar efter blomningen. 

Så nog har jag nytta av min nya grep (och kanske en spade också). Vilken tur att jag köpte den.

Fortsättning följer.